Det kanske allra finaste med att bo i lägenheten vi bor i, är att ljuset kan ta sig in på så många olika sätt. Det stora fönstret i vardagsrummet som vätter mot sydöst, där solen på hösten skiner genom bladverket på trädet utanför. Genom köksfönstret i nordväst som ibland får in en stimma solljus i en spegling från fönstren på andra sidan gården. Solen som speglas i fönster på andra sidan gatan och med kristallkronans hjälp bildar små regnbågar på väggen ända in i arbetsrummet som annars aldrig riktigt får solljus till sig.

Vissa mornar när ljuset är extra fint kan jag inte låta bli att ta fram kameran och gå runt och ta bilder på allt. Hur växterna skapar skuggor mitt i ljusspeglingarna. Hur fönsterrutorna som annars mest är smutsiga nu bildar spännande mönster på väggen.

När det annars ganska mörka hörnet får direkt solljus på sig, och hur växterna får helt andra färger än vanligt. Hur de gröna bladen blir både mörkare och ljusare i olika vinklar. Motljus genom gröna blad.

Kanske det allra bästa: att vakna upp av att solen skiner in i sovrummet. Helst precis brevid ansiktet och inte rakt i ögonen. Allra vackrast mot väggen mitt emot, eller genom bladverket i trädet utanför. Hur ljuset verkligen flyttar sig med årstiderna och skiftar från vår till sommar till höst till vinter.

Men också: växterna. Hur de trivs med ljuset. Alla spännande nyanser de kan få, och hur de skiljer sig från varandra. Vissa skira, nästan transparenta. Andra köttiga, så att ljuset knappt tränger igenom bladen alls.

Åh, växter. Åh, LJUS. Som jag älskar er. Tacka vet jag den här lägenheten, ändå.