När vi var i Falkenberg över midsommar var vädret minst sagt både bra och skit. Eller skit, det finns väl få saker som är så mysiga som att sitta inomhus och höra regnet mot rutan? Och det var precis vad vi gjorde, i princip en hel dag, en av dagarna vi var hemma i Falkenberg.

Dagen började här. I en fåtölj i uterummet. Med sällskap av katten i andra fåtöljen nästan hela dagen. Det regnade så mycket ett tag att man knappt kunde prata med varandra i uterummet, för ljudet var så högt. Ett sånt där riktigt sommar-ösregn.

Vi hade hunnit bort till Ica för att handla lite saker till lunchen, och med oss fick vi också lite lördagsgodis. Eller söndagsgodis var det kanske. Jag minns inte riktigt vilken dag det här faktiskt var. Jag valde i alla fall naturgodis, och åt lite då och då hela dagen.

Det här var också dagen jag läste i flera timmar, och läste ut den här boken. Jag har självklart skrivit en kort recension på Goodreads. Men kort sagt var det en helt okej bok. Varken världsomvälvande eller urtråkig. En helt okej bok, helt enkelt.

Den här katten. Världens lataste djur, men också ett av de mer intelligenta jag träffat. Älskar den här katten så otroligt mycket. Så bra på att ge tydliga signaler på vad han vill, men också löjligt envis och vägrar kompromissa. Stort plus för att han är den gosigaste katt jag någonsin träffat. Kan ligga och bli klappad i timmar. Gosdjuret <3

När jag läst ut boken hade solen börjat gå ner och molnen gjorde himlen mörkgrå åt öster. Eftersom min telefon ibland har lite dåligt batteri och måste laddas (oftare än jag vill, hehe), så gick jag upp en stund på övervåningen. OCH DÄR FANNS EN REGNBÅGE! Hur idylliskt får det bli, egentligen? Men tack, sommaren, för att du är rätt fin ändå.

Också att hela trädgården stod i blom, och att det är ett riktigt ros-år i år. Älskar’t!

Gick tillbaka ner till uterummet, och solnedgången började bli riktigt fin. Kändes som att den skulle bli lite extra magisk alla dagar den där veckan, och den här dagen var inget undantag.

Mitt emellan skurarna som pågick hela dagen i omgångar, ställde jag mig i den torrare kanten av altanen och fick syn på denna vackra petunia som fallit från ampeln ovanför. Det är verkligen något vackert i vattendroppar på växtdelar.

Eric var såklart också där!

Sjukt nöjd med att få sitta inomhus och spela Pokémon (typ) en hel dag, haha. Gullig <3

Och solnedgången blev, som förväntat, magisk. Varje sån här solnedgång gör mig lite förundrad, eftersom de aldrig någonsin ser likadana ut. Solnedgångar. Den största klyschan, men också ren magi. Vardagsmagi.

Så, där tog en heldag i uterummet slut. Med solnedgången kom kylan, och trots filtar blev det lite för kallt för att sitta kvar. Och mörkt, trots taklampan. Men att kunna sitta nästan utomhus till klockan är elva på kvällen, det är vardagslyx för min del i alla fall! Fram för fler såna här kvällar i sommar. Och i framtiden. För ett uterum står absolut högt på min önskelista i ett framtida hem.