Jag tog en paus. Eller något, det enda jag vet är att hjärnan inte orkade fokusera på bloggen längre. Och att nu är det bättre igen. Lite lugnare på psykisk ohälsa-fronten, med andra ord. Kanske är det för att solen kommit åter. Kanske är det för att jag varit i Falkenberg en vecka. Eller så är det att jag faktiskt försökt att vila så mycket jag kunnat de senaste veckorna. Framförallt hjärnan.
Jag skulle vilja skriva om frukost på trappan i solen, om rödhaken som hälsade på, om promenader på stranden i väder. Men det känns som att någonstans går det inte att bara skriva om allt fint jag varit med om när hela halva världen är i panik och kristillstånd. Som att man nästan inte får låta bli att kommentera, om ni förstår vad jag menar? Det blir så skevt när allting är såhär, helt enkelt. Kanske är det dags för mig att skriva något litet jag också? Om det som pågår i världen just nu, alltså.
Men det tänker jag faktiskt inte göra. Jag påbörjade ett par rader om viruset, men helt ärligt finns den där informationen redan där ute. Se till att stanna hemma i den mån ni kan och tvätta händerna, så blir det säkert bättre snart. Framförallt om ni tillhör en riskgrupp. Och jamen… var inte en egoistisk skitstövel, så går det nog fint!
Själv har jag studieuppehåll, så jag behöver tack och lov inte ta mig någonstans! Mer än till biblioteket för att slippa böter på försenade böcker, möjligtvis, hehe. Om de inte går att låna om, vill säga. Och trots att jag inte är nojjig så är det klart att jag också läser och hör allting som kommer upp. Och det ökar oron i mig också, vare sig jag vill eller inte. För balansen mellan att hålla sig uppdaterad och att bli matad med alldeles för mycket information är så svår att hålla. Det kan jag tycka är betydligt värre än oron för själva sjukdomen.
Så… Ja. Det var ett litet hej och jag tror jag har det bra just nu. Jag kan inte lova någonting med bloggen, oavsett att jag ska eller inte ska skriva. Men jag har åtminstone delar av lusten tillbaka igen, och det känns himla bra! Och hur har nu det? Är ni i kristillstånd eller mår ni bra trots omvärldens oro?
Lämna ett svar