När vi åkte hem efter julen fanns en växt på sätet mellan mig och Eric. Så fort vi fick reda på att vi kunde få skjuts hem, tog jag med växten hem från farmor. Det tog oss säkert tio minuter att packa in den i tidningspapper. Att ställa ner den varsamt i en plastpåse så att jag kunde bära den ner för trapporna och ut till bilen. Och nu står den på den mest synliga platsen i vardagsrummet.

Den här växten är uråldrig. Eller ja, just det här exemplaret är runt 15 år gammalt, men sticklingarna kommer från generationer bakåt. Min pappa fick dem av en kvinna han ibland hjälpte med hennes dator. Hos henne hade den i sin tur kommit från hennes mormor. Den här kvinnan som gav min pappa sticklingarna fyller snart 100 år. Hennes mormor är alltså född på 1800-talet! Om just den här växten är riktigt så gammal kan man inte garantera. Men att den kommer från tidigt 1900-tal är nog inte en dålig gissning.

Och detta är bland det mest fascinerande jag vet. Att en växt i sitt DNA, oavsett hur nyligen sticklingarna är tagna, är samma växt. Jag har en växt som i sitt DNA är runt 100 år gammal. För att inte tala om att den för mig har ett stort sentimentalt värde. Jag har trots allt fått den av min famor, som betyder otroligt mycket för mig. Varje gång jag vattnar och tar hand om, till och med tittar på den här växten – så tänker jag på farmor.

Och så blir det med alla växter jag ärvt. Oavsett vem de kommer från. En växt bär med sig så många minnen. Vem vet var den här växtens mormors mor har funnits? I minst ett antal hem i Falkenberg åtminstone. Den genetiska massan har varit på otaliga ställen! Hur många kusiner eller sysslingar har den runt om i Sverige? Om bara växter, eller kanske DNA i det här fallet, kunde tala. Mer fascinerande än väggar, antagligen.

Förhoppningen nu är att den ska trivas. Att den ska kunna fortsätta stimulera minnet av min farmor, och den kvinna som pappa brukade hjälpa med datorn. Där jag ofta var med som barn. Den bär med sig minnen av personer jag inte vill glömma. Och jag hoppas den uppskattar sitt nya liv i Malmö.

Har ni också en ärvd växt med mycket historia?