Julen närmar sig med helt absurt stora steg, och om en vecka är det dagen innan julafton!? Vart tog tiden vägen? Kanske flög den iväg under alla fina och mysiga stunder som jag ändå fått till nu i december? Eller så är det bara som vanligt – tiden går fort när man inte riktigt vill låta den.

Oavsett vilket det är, så ville jag dela med mig av något som jag längtat efter i flera år nu, men som aldrig blivit tidigare blivit av. Ni vet, sånt som man försökt orka med i julstressen, men som ligger lite för långt bort för att vara tillgängligt när man helst vill stänga in sig och läsa under en varm filt. Det är julmarknaden på Katrinetorps Landeri för mig. En sån där traditionell julmarknad, med allra mest hantverk till försäljning, och i en miljö som är sådär mysigt gammeldags. Som på film eller i sagor. (Minus motorvägen som går precis runt hörnet, men det struntar vi i, eller hur?)

Så det var en ljus och stundtals solig lördag, när vi tog bussen till Katrinetorp för första gången! Jag har bara sett det på bild förut, men det gamla Landeriet är verkligen vackert! I alla husen, både de gamla och det nybyggda, fanns det försäljare av olika slag. Vi kom dit tidigt, tack och lov, för även en halvtimme efter öppning var där mängder med folk.

Men vi tog oss igenom alla husen och tittade på allt som såldes. Allt det vackra hantverket! Som de här ljusen. Otroligt vackra. Faktiskt köpte jag ett par vanliga handstöpta ljus av den lilla tanten som gjort och sålde dem. I ett annat hus fanns mängder av försäljare som bara sålde antikviteter! Som hunden som är sådär… fulgullig?

Men också magi i form av julgranskulor och annat att pryda granen med! Men min absoluta favorit (den blå kulan under den lilla lappen med 70:-/styck skrivet på) kostade lite väl mycket just nu. Tyvärr är jag något ekonomiskt utmanad som student, så jag lämnade ståndet med vackert pynt och vi gick vidare.

I ett av husen fanns en jättestor julgrupp med hängande amaryllis och mängder av mossa i mitten. Och sneda och vinda trappor upp till andra våningen. Bad Eric titta ner mot mig, och titta så gullig! Han är verkligen bäst.

Bakom julgruppen satt en kvinna och spann lin! Det var så fint att få se riktigt gammalt hantverk på riktigt. Farmor har en gammal spinnrock hemma, men jag har aldrig sett en användas förut. Så där hamnade jag och ställde frågor och fick lära mig mer om handspunnet lin. Som att i stället för att använda saliv för att tråden ska hålla bättre, kan man använda en mer utspädd variant av linfröslem! Otroligt smart. Och som hon som spann sa – så slipper man få i sig tveksamma saker i kroppen när man suger på linet.

Vi gick vidare ut igen, för att få lite luft. Det är inte alltid optimalt att vara både introvert och högkänslig när det kommer till gamla hus fyllda med folk. Men med lite syre i lungorna orkade vi en stund till, och tog oss en kort sväng in i huvudbyggnaden!

För huvudbyggnaden är, vilket vi upptäckte, café och restaurang! Någonstans i bakhuvudet visste vi det, men det var ingenting som fanns med i stunden. Så eftersom vi inte var sugna på mat, och mest av allt bara ville kika in i huset, så tog vi bara en kort sväng in och ut igen.

Och tittade på den massiva granen, fylld med pynt, som lös helt otroligt vackert i solljuset som flödade in genom pardörrarna i glas bakom oss. I rummet brevid fanns enorma målningar över hela väggarna och jätte-kristallkronor i taket. Kan definitivt tänka mig att sitta där inne och äta nån gång.

Men efter det var vi väldigt trötta, och sugna på att åka vidare. Så vi tog en snabb promenad genom trädgården och sa ”vi kommer tillbaka när det är grönt igen”, och gick vidare mot andra äventyr.

Och det var den fina halvdagen på julmarknad! Nästa gång vi åker dit är det förhoppningsvis grönt överallt så att jag kan visa bilder på den vackra trädgården. Men för nu kan jag verkligen tipsa om att åka dit. Förutom hantverket och antikviteterna, fanns också en stor matmarknad med lokala försäljare och en hel bunt med aktiviteter för barn! Något för alla, tänker jag.