Hallå i stugan! Idag har jag haft en ganska intensiv dag i skolan med dubbla föreläsningar och lunch med min skrivpartner från examensarbetet. Och sen passade jag på att handla lite på vägen hem minsann och bussen körde förbi min hållplats och stannade längre bort på grund av vägarbete. Plus lite störiga individer som kom sent till föreläsningen och gick för tidigt. Älskar människor ibland, verkligen.

Men idag ska vi prata om något helt annat! Min Hoya!! Eller en av dem. Min Hoya carnosa compacta, som jag fick sticklingar på av en klasskompis för ett år sen. Hon hade trips hemma, så jag kan ha glömt sticklingarna lite för länge i plastpåsen jag fick hem dem i… hehe. Men! Nu blommar den!

De allra mest delikata små rosa blommor har den just nu. Och jag är så glad! För det betyder att den inte hatar mig trots allt. Och inga trips fick jag av den heller. Jag tittade löjligt noga när jag väl tog ut den ur påsen.

Titta så söta! Är verkligen överlycklig. Det var ett tag jag tvivlade på att den skulle klara sig. Men när den började skjuta sina första nya blad (på en annan stängel) så tänkte jag att den kanske faktiskt kommer klara sig? Och det gjorde den ju verkligen! Så glad att denna annars lite… småkinkiga växt är glad här hemma. Trots att den står i fönstret med en massa suckulenter som jag ibland…. glömmer bort att vattna…. på lite för länge…. heh.

Men glad är den alltså, och inget kunde göra mig gladare just nu! Eller jo, kanske. Men jag är verkligen jätteglad för detta lilla. Guldkant på vardagen, och så vidare. Älskar när växter jag egentligen har för bladens skull också blommar lite då och då. Mycket fint!