Som rubriken ändå sammanfattar livet rätt bra just nu. Ångest, växter och examensarbete. Jag vet dock inte riktigt i vilken ordning de kommer, men de hänger minst sagt samman. Examensarbetet drog igång för lite drygt två veckor sen, och jag har nog aldrig gjort något som är så svårt. Inte för att det i sig är svårt, jag fattar hela grejen med att söka information och att ”forska” i ett ämne. Det svåra för mig är framförallt två saker – att inte skjuta upp saker utan göra dem direkt, och att min ångest kickar i och får mig att tro att jag inte kan något, för att jag får tillbaka kritik från min handledare.

Och när en mår dåligt, då får en försöka göra något åt det! Eller ja, i vanliga fall händer det att jag låser in mig själv hemma, binge-watchar serie efter serie och slutar ta hand om mig själv. Men jag försöker i alla fall att bli lite bättre på att hantera ångest-känslorna. Så idag, efter att ha sett att TrädgårdsPaletten (har tipsat om dem här) hade fått in en växt jag letat efter sen jag fick veta att den existerade, bestämde jag mig för att växter = terapi. Och jag behövde vistas en stund i ett växthus fullt av dem, och unna mig några trots skral budget den här månaden.

Sagt och gjort! Efter en timmes peppande (sjukt jobbigt att ta sig utanför dörren ibland), traskade jag bort till bussen. Prickade perfekt i tid, för den kom rullandes in vid hållplatsen bara en minut efter jag kom dit! Timing is everything. Så jag hann med en buss tidigare vidare ut mot Paletten. Väl där traskade jag runt och letade efter just den växten jag skulle ha – Gullranka N’Joy.

På vägen råkade det dock eh… hamna lite annat i korgen också. Som en liten Rosenstänk, en Gullranka Neon, en Falsk Aralia, en Kroton (för att de båda tidigare har råkat dö i uttorkning…), och en liten bladkaktus av nån sort, som jag ser fram emot att se hur den blir i framtiden!

När jag tänker på hur växter verkligen kan bota ångest, blir jag lycklig i själen. Att det kan vara så enkelt att lugna ner sig lite, genom att pilla bland blommorna. Att se något växa, att ta hand om något. Att plocka bort torra blad, vattna, pyssla om och ta sticklingar. Att något så litet kan göra så otroligt mycket. Jag blir genuint lycklig i själen av att vara med alla mina växter.

Målet är att återigen ha minst 1 per kvadratmeter lägenhet. Jag lyckades innan tripsen kom. Nu är det dags att nå målet igen, med sticklingsbyten och så få nya inköp som möjligt! Krukor på 2hand helst, men det är lite svårare… Jag vill omge mig med växter igen, och den här gången lite långsammare. Och med större noggrannhet för att inte tappa greppet och få in mer ohyra igen. Var den nu kom från från första början.

Hur ser ni på det där med växter som ångestdämpning? Stämmer det in på er också?