Med inspiration från fantastiska Wilda. Vykort från Falkenberg finns här. Det här inlägget är skrivet den 6:e januari, och publicerat idag.

Lindvallen, Sälen, 6 januari 2018

Hej på er!

Här är väldigt tyst. Alla ljud blir dämpade av snön, som ligger som ett metertjockt täcke över nästan allting. Ibland gnäller hunden på våningen under vår, men mest är det bara behagligt tyst.

Allting utomhus består av ett fåtal färger. Mest vitt. Lite grönt, rött och blått, men mest av allt vitt. En scooter kommer ut från skogen på andra sidan vägen och kör vidare ner mot samhället nedanför backen. Vi bor i överdelen av en stuga i Grandgårdarna, och här är väldigt vackert.

Jag har för första gången förstått varför ordet köldknäpp finns! Jag stod brevid en enorm gran igår och fotograferade, och hörde ett litet *klick* från stammen. Ett ljud jag först inte trodde att jag hört rätt förrän jag hörde *klick* igen. Det första ordet jag tänkte på var just köldknäpp. Lite som Tolkien skriver, ”träden talar”. Undrar om han någonsin fick höra hur träden knäpper av köld.

När de andra åker skidor är jag ensam i stugan. Sover länge, äter frukost i lugn och ro, och tar promenader med kameran för att föreviga all snö. När de är här är det Vintersport på TV, sällskapsspel och umgänge som gäller. Vintersporten förstår jag inget alls av, men i några av spelen händer det att jag vinner.

Här finns inget internet, och hade jag inte behövt det hade det nog varit skönt. Nu gör det mig lite stressad.
Utanför fönstret vajar de enorma granarna i den starka vinden, och mycket av snön som tyngt ner grenarna har fallit av i blåsten. I taket hänger en Bumlinglampa i mässing, och jag vill helst av allt ta med den hem till vårt kök. Drömplampan.

Imorgon åker vi hem igen. Till vanor, till måsten, till hemmets trygga vrå. Men först är det många timmar i bil. Snart, snart, snart hemma.

Tills vi hörs igen,
Beatrice ❤