Det här med att vara i Falkenberg är rätt behagligt ändå. Framförallt när jag är ledig och kan bestämma lite över tiden själv. Så igår mötte jag upp Kajsa, efter att ha cyklat en omväg förbi pappas jobb för min kamera som han råkat få med sig i väskan. Vi hade bestämt träff på Borgmästargården, som är ett café som öppnade i Falkenberg efter att jag flyttade härifrån. Och kanske min nya favorit här i stan.

Borgmästargården ligger mitt i stan, i ett gammalt gult hus som förut var mäklarfirma och pappas gamla tidningsjobb på vinden, men som nu alltså huserar café i bottenplanet.

I Falkenbergs-mått mätt är det kanske inte så billigt, men här får man bara det bästa. Närproducerat från gårdar och företag runt om i kommunen, fika bakat på riktigt smör, och allting serverat på fint porslin med fin inredning runt sig. Det blir liksom värt det för mig.

Dessutom inte så farligt dyrt i jämförelse med ett gäng favoriter i Malmö, fast kanske ännu bättre för att det är just så litet. Här finns inte supermånga platser, men det finns faktiskt dubbla uteserveringar också. En på gården bakom huset och en på framsidan med mini-utsikt ner mot Ätran.

Så där satt vi i ett gäng timmar, jag och Kajsa, och pratade om högt och lågt och bara umgicks. För första gången på länge var vi dessutom utan sällskap av partners eller andra kompisar. Som så ofta på den gamla goda tiden, hehe. Fast då var vi på ett annat café i en annan del av stan.

Sen tog jag Röda Faran och cyklade hemåt över Tullbron för att äta kvällsmat, och så vidare tillbaka till Kajsa igen på kvällen för att umgås och prata ännu mer. Fast det får ni se i ett annat inlägg.

Nu ska jag återgå till att sammanställa alla underbara bidrag till månadens Monthly Makers-tema, och det får ni se imorgon!