För nån vecka sen tog jag mig ut, trots ångest och en viss motvilja, för att det var sista dagen på en utställning jag velat se i flera veckor, men inte haft tid att gå och titta på. Det var liksom dags, för jag ville verkligen inte missa den. Så jag tog mig till Malmö Konsthall för att se en utställning av Rita Ackermann.

Jag gick några kvarter genom ett jämngrått Malmö till Nobeltorget där jag hoppade på buss nummer 3 som tog mig till området kring Triangeln. Jag kunde sneddat själv över Folkets Park, men med tanke på vädret var det inget jag var sugen på direkt.

Och så tog jag mig hit! Till Malmö Konsthall.

Uställningen, som heter the Aesthetic of Dissapearance, består av lite olika sorters tavlor. Rita Ackermann har tydligen inte ställt ut i Norden innan den här utställningen, och jag önskar att jag hade hunnit hit fler gånger för just den här utställningen faktiskt. Så många intryck, så mycket att se.

Som den här, som blev en favorit bland det mer abstrakt målade. Det här var akryl, sprayfärg och krita, om jag inte minns fel. Tog dumt nog ingen bild på varken namnet eller tekniken.

Men bland de andra verken, de som var lite mer konkreta, gillade jag verkligen de tavlorna där hon har målat flickorna, som hon kallar dem. Hur de utstrålar så många olika uttryck, känslor och relationer och är så lika på varje målning och bild. Som att man får följa samma lilla gäng, liksom.

Gillar också att alla verkligen är så himla ”fuck you” till samhällsnormer om hur tjejer ska vara. De verkar så varierade, verkar ha olika intressen och är mer som riktiga tjejer. Och så utstrålar de flesta av dem ett sånt fint systerskap, t.ex. på tavlan längre upp där hon målat armen i en vinkel i svart och i en annan i rött – så fint uttryck.

Sen tycker jag att allt med den här utställningen är rätt häftigt! Och att Malmö Konsthall är så fint, lokalmässigt. Dels den moderna delen med utställning, och dels den gamla byggnaden med restaurang och shop i.

Och när jag kände mig färdig med utställningen gick jag hit, fingrade på dyra böcker om design och konst och köpte en affisch i stället. Tänkte att lite Rita Ackermann får man väl ändå ha på väggen om man nu kan?!

Sen gick jag tillbaka till busshållplatsen i dimmregnet och tog bussen tillbaka hem med affischen dinglandes i en långsmal plastpåse i handen.

Och det var den utflykten till en av mina favoritplatser i Malmö. Det bästa med Malmö Konsthall? Det är gratis! Det kostar alltså noll kronor att gå dit och titta. Och jag tror de byter utställning fyra gånger om året eller så. Ett av mina bästa Malmötips faktiskt!

Vilket är ditt bästa Malmötips?