Eftersom min svärmor fyller 50 på nyårsafton och ingen vill fira födelsedag när man ändå ska iväg och vara uppe hela natten, så firade vi på annandagen i stället. Jag fick i uppdrag att duka! Något jag så gärna tar på mig, eftersom jag tycker det är så himla kul. Min svärmor hade en bild som hon gärna ville att jag skulle ta inspiration från. Med granris, hyacinter och linneservetter i blått. Något liknande blev det. Här kommer dukningen, som borde passa perfekt till nyår!

Dagen innan plockades det in granris från skogen. Redan dagen innan julafton hade vi skaffat några blommande hyacinter som såldes ut billigt från den lokala blomsterbutiken. På annandagen var det helt enkelt bara för mig att sätta igång!

Först placerades granriset ut. Jag hade handskar på mig för att det skulle stickas lite mindre. Från mitten av bordet la jag ut ungefär tre små bitar granris mot varje ände av bordet. Så att skarven hamnar i mitten och man får den finaste delen av riset i båda ändarna.

Sen skar jag av hyacinterna så nära löken jag vågade. Alltihop skars av, stjälkar och blommor och hela köret! Sen placerade jag ut ett udda antal på varje bord – tre på de små borden och fem på det stora. Mellan blommorna placerade jag ut bladen, lite huller om buller och sådär imperfekt och ”slarvigt”. Fast också väldigt noga och planerat.

Någonstans här, när granris, hyacinter och övrig dukning var färdig, kom min svärmor på att hon hade små metall-stjärnor! Ni vet, typ paljetter, fast i metall!? Jättevackra, tyckte jag. Och strödde ut först de stora på alla tomma platser på borden, och sen de små för att fylla ut.

Älskar att de är i just metall och inte plast. Klart att man kan samla in de i plast också, men någonstans känns det ändå som att det är mer självklart att man samlar in och sparar pynt som inte är så billigt. Eller de kanske inte heller kostade någonting alls, vad vet jag? De är i alla fall 20 år gamla, och det känns i sig som något fint och bra.

Även i dukningen tänktes det någorlunda hållbart. Tallrikarna har Erics föräldrar haft länge. Glasen också, för den delen, som inte tillverkas längre. Blandade glas blev det också över borden, för att de skulle räcka. De små besticken lånades av Erics morfar, så att vi kunde duka ordentligt till en trerätters lunch. Faktum är att det enda nya som köptes in var servetterna och hyacinterna. Ganska bra ändå!

Slutligen samlade vi in alla ljuslyktor i transparent glas vi kunde hitta. Passande nog 7 stycken i tre olika former, som passade perfekt på borden. Tre på det stora, och två på de små. Inpetade lite bland granriset, på båda sidor av bordet.

Och just ja! Servetterna. I ett annat liv hade jag gärna använt servetter i tyg. Men den här gången blev det de klassiska i papper. Jag letade länge efter en vikning som kändes lagom komplicerad men inte för avancerad. Som inte skulle ta för lång tid, helt enkelt. Till slut hittade jag den här! På Pinterest, såklart. Och i slutändan snittade jag på runt 2 minuter per servett, vilket kändes absolut lagom!

Ett himla bra tips är faktiskt att vika servetterna dagen innan om det finns möjlighet. Det sparade mycket tid på själva dagen som kunde läggas på att verkligen placera ut allting och pilla lite extra med resten av dukningen.

Och det var det hela! Mitt uppdrag med dukningen var avklarat, och jag är så himla nöjd. Faktum är att dukningen på det stora bordet (minus stjärnorna) har fått ligga kvar till nyår. För är det någon dag den här dukningen passar utmärkt, så är det ju nyår! Det är faktiskt en riktig nyårsdukning, när man tänker efter. Och just nyår, när min svärmor fyller år på riktigt, var väl lite av inspirationen för dukningen också.

Har ni funderat något på nyår än? Kanske har ni en dukning färdig i huvudet? Eller inte alls, som jag. Det blir nog ett lugnt nyår för vår del, oavsett hur vi väljer att fira. Så några fancy dukningar blir det nog knappast i mitt fall. Men kanske kan någon av er få med sig en liten idé, eller så kanske ni snor hela dukningen.