Årets Sommar i P1 har börjat! En fin tradition som tydligen fyller hela 60 år i år. Eftersom jag har ganska mycket ledig tid den här sommaren, och också tycker att det är kul att ha lite ljud på i närheten när jag sitter och ritar, eller när jag diskar, dammsuger eller bara promenerar för den delen, så har jag bestämt mig för att lyssna på samtliga sommarprat i år! Och kanske recensera majoriteten, om inte alla. Lovar inget, men tycker såklart att det är lite kul att tycka saker.

Så första veckan har gått, och allt som allt vill jag ändå säga att det varit en stark första vecka! Utan att gå in på detaljer så har inget av de 7 sommarprat som hittills sänts varit urtråkigt, ointressant eller jobbigt att lyssna på. Självklart varierar intressenivån, men rent generellt har allt hållit hög standard. Fint!

Vi börjar väl från början, så här kommer min lilla sammanfattning och recension av varje sommarprat hittills, som en liten minnesanteckning för en slutrecension mot slutet av sommaren.

22 /6 – Fares Fares
Årets första sommarprat handlar om Fares resa till Sverige, berättelser om skillnader mellan filmvärlden i olika länder han arbetat i och hur han började spela teater. Han pratar så bra, och det märks att han vet hur man lägger upp text så att det låter bra. Men har man tidigare lyssnat på andras sommarprat med berättelser om hur de flytt till Sverige som barn, så blir det här inte riktigt lika intressant. Inte lika känslomässigt, kanske mer är det jag menar. Med det sagt – det är ett bra, välskrivet och fint sommarprat. Väl värt en lyssning.

23/6 – Grynet Molvig
Jag erkänner, jag hade ingen aning om vem Grynet Molvig var innan jag lyssnade. Jag övervägde till och med att hoppa över det helt, tills min svärmor sa att hon umgicks mycket med Hasse och Tage när de levde. Grynet pratar om sitt liv som gick från en norsk bondgård till svensk elit, om filminspelningar spritt språngande näck, och en fin liten berättelse om de svenska kungabarnen. Perfekt att ha på i bakgrunden, och även här märks det att Grynet framträtt på scen och vet hur man pratar för att fånga någons uppmärksamhet.

24/6 – Isabella Löwengrip
Blondinbella, alltså, som jag faktiskt var rätt nyfiken på. Hon pratar om sitt liv, spränger hål på en del fördomar om henne, och såklart – säger fel födelseår på sin son (innan de klippte om det). Men skämt åsido, jag tyckte faktiskt om det här sommarpratet också. Isabella är en sån person som alltid har synts i mina flöden fast jag aldrig har följt henne själv. Hon har helt enkelt inte varit någon jag intresserat mig för, men jag har alltid vetat vem hon är. Så att få veta mer om henne kändes helt rätt, på något sätt. Kanske har min bild av henne ändrats lite, också. Till det bättre.

25/6 – Anders Hansen
Det här är nog min favorit hittills! Anders Hansen är överläkare i Psykiatri, och han pratar om hur hjärnan påverkas av bland annat rörelse, sömn och skärmar. Han varvar information med anekdoter och lite otippat bra musik. Han pratar bra, informationen känns inte för tung men samtidigt viktig, och han får mig att vilja kasta bort telefonen och skaffa en riktig väckarklocka. Eller åtminstone testa att inte ha telefonen som väckarklocka och att verkligen få ihop mina 8 timmar sömn per natt. Och kanske att promenera lite mer igen.

26/6 – Stina Wollter
Årets hittills starkaste sommarprat, utan tvekan. Grät så mycket när jag lyssnade på det att jag fick pausa flera gånger. Stina pratar nämligen om mötet med en åttaårig flicka, Maja, som hon fick kontakt med genom radio bara några månader innan Maja skulle dö. Och detta barns insikter om livet och döden som Stina delar med sig av, är kanske det finaste jag hört. Sånt som man tar med sig vidare i livet och kan ha i bakhuvudet om något känns jobbigt, helt enkelt. Lyssna! Missa inte detta. Kombinera med Anders Hansen för optimal funderings-process.

27/6 – Magnus Ranstorp
Magnus är terrorforskare, och har specialiserat sig på radikaliserad islamism. Han berättar beskrivande om hur det var att forska om terrorism först i Storbrittanien, sen i mellanöstern och om hur det var att vara terrorexpert på CNN efter att tvillingtornen föll 2001. Välskrivet, utan onödiga detaljer och på ett sätt som gör att man känner sig intresserad. Man lär sig något nytt, med andra ord, samtidigt som det inte blir långrandigt på något sätt alls.

28/6 – Tony Irving
Det här är ett av de sommarpraten som jag såg mest fram emot, för att jag tycker att Tony verkar vara en så rolig person på något sätt? Men det gjorde väl å andra sidan att jag snarare blev lite besviken. Det innehöll förvisso intressanta tankar om hur han betett sig innan han vågade erkänna för andra att han är homosexuell, men det stakar sig så mycket att det stundtals är jobbigt att lyssna på. Språkligt, alltså. För nog för att han alltid bryter, men här blir det nästan smärtsamt tydligt hur svårt svenska är för britter. Det här är det jag tycker sämst om under första veckan, men jag tycker ändå att några av hans insikter gör det värt att lyssna på det. Inget jag kommer lyssna om direkt, men jag är glad att jag lyssnat på det en gång, om ni förstår vad jag menar.

Alltså, allt som allt: En lyssningsvärd vecka! Ska ni bara lyssna på ett sommarprat tycker jag det är antingen Anders Hansen eller Stina Wollter, eller allra helst båda.

Har du lyssnat något på Sommar i P1 än i år? Vad tycker du såhär långt?!