Så, är jag kanske den sista personen på jorden som skriver om det här ämnet just nu? Kanske, ja. Men det måste ut, och jag har tänkt på det så mycket på sista tiden att jag nästan har svårt att formulera mig. För det är något som skaver, och det skaver riktigt rejält.

Konsumtionen. Denna eviga, eländiga och evinnerliga konsumtion. Den som ingen riktigt kan stå över, för vi behöver alla saker som enbart går att få genom inköp. Som mat, kläder och ett hem. Nu kanske inte hyra direkt är ett inköp, men det är fortfarande en transaktion av pengar i utbyte mot tak över huvudet, så nära nog.

Och jag är så himla trött på konsumtionen. Jag är trött på att läsa om den, trött på att konsumera själv och trött på hela idén om att konsumtion på något sätt kan rädda oss, oavsett om en tror på ett konsumtionssamhälle som det ser ut idag, eller om en arbetar stenhårt för zero waste och köper in en miljon nya saker för att göra det enklare att inte göra av med avfall. Men tröttast är jag ändå självklart på den ohållbara konsumtion som även jag står för, överkonsumtionen av nya pryttlar och saker som får hem att svämma över till den grad att det nästan inte går att bo där.

Som på fredag, denna shoppingdag, Black Friday. Behöver du något nytt egentligen? Är det något som har tagit slut som behöver fyllas på? Något som gått sönder som faktiskt inte går att laga? Då kanske det är en bra idé att skaffa det lite billigare. Men sen då? Allt det där som köps för att det är billigt? För att det är en bra deal? Jag har säkert själv gått på bra deal-grejen hur många gånger som helst. Men jag försöker verkligen jobba bort det beteendet.

Igår, som en motvikt till allt detta, hela Black Friday-geggan, startades White Monday i stället. En fin tanke, en bra idé i grunden. Tills jag insåg att det ändå ska konsumeras? Att företag som har en hållbar inställning till konsumtion (second hand-butiker, tågföretag, osv), släpper rabatter då i stället. Men varför? Ska jag konsumera på en dag som är en motvikt till en dag som handlar om konsumtion? För mig är det helt befängt.

Tack och lov var det många i mina flöden som inte konsumerade alls igår. Och som skapade nya saker av gamla, lagade och lappade kläder, spred medvetenhet och på andra sätt faktiskt gjorde något för att vara en motvikt i detta. Såna personer som inspirerar till ett hållbart leverne alltid, oavsett dag. I applaud you. Jag ska dedikera ett eget inlägg till er senare.

Så vad är det jag säger egentligen? Jag sa ju att detta skulle bli ett spretigt inlägg och att jag inte riktigt vet vad jag vill säga. Okej, jo, men såhär då:

Jag är så himla trött på konsumtion.

Det är det allra viktigaste jag har i huvudet just nu. Att jag är trött på konsumtion och att jag vill hjälpa miljön så gott jag kan. Och vad försöker jag göra då?
Jag försöker själv sluta shoppa sånt jag inte behöver. Och det jag behöver försöker jag hitta begagnat i den mån jag orkar och kan. Jag jobbar på att minska mitt matsvinn ännu mer än jag redan försökt sen tidigare. Vi källsorterar allt, och har ett eget skåp för vårt avfall. Jag försöker ta in färre saker i plast, och främst i köket byter jag sakta men säkert ut redskap i plast mot redskap i trä, metall och glas som jag hoppas ska hålla länge.

Tänker ni mycket på det här? Cirkulerar det lika mycket i era huvuden som i mitt? Hur tänker ni kring hållbarhet? Det är så mycket som går att göra, att det nästan snurrar lite i mitt. Och jag skulle vilja att vi pratar ännu mer om det här. Ännu mer.