Med så många missade dagar finns så mycket missat material. Men en av de få gångerna jag plockat upp kameran och faktiskt fotograferat, var i september. Mamma var här över helgen, ensam för pappa blev tyvärr sjuk, och vi planerade en rätt lugn helg. Tanken var att vi skulle hinna med att plocka havtorn, när mamma ändå kom ner med bilen så vi kunde ta oss enkelt ut till brofästet där det är fullt med havtornsbuskar.

Och när jag säger fullt med buskar, menar jag fullt med buskar. Där växer havtorn i princip överallt. Så vi plockade, ungefär en halv stor SIA-glassburk var. För er som inte mäter bärplockning i glassburkar från SIA, så är det någonstans mellan en halv och en liter. Hehe.

Lille mamsen <3

Brofästet är en så häftig miljö, med havtornen, utsikten över bron och vid klart väder ser man över till Köpenhamn. Ibland vid mulet också, men extra tydligt en klar dag. Men det är så naturskönt, på sitt eget konstiga sätt. Maffigt, liksom.

Men jag vågar knappt erkänna detta: mina havtorn ligger fortfarande i burken i kylskåpet, och jag har inte vågat kika för att se hur de ser ut. Tanken var att jag skulle göra en havtornscurd, men ja. Kanske inte, såhär i efterhand. Framförallt inte nu när vi i helgen upptäckte att min hemkokta björnbärssylt hade möglat i kylen. Well well. Så himla synd, för den blev god och jag hade bara hunnit äta av den en gång.

Så, allt som allt: Trevligt att plocka, synd att glömma bort i kylen. Bättre lycka nästa år!