Nu när det absolut inte är rimligt att resa någonstans (inte ens inom Sverige), så tänkte jag att vi kunde resa lite i fantasin! Det blir en sorts återblick för mig, som äntligen orkat redigera lite bilder, och fantasi-resa för er. Och det är alltså Frankrike som gäller. De första två dagarna hittar ni här och här. Här är halva dag tre, eftersom… Ja, men det är ett helt gäng bilder. Och för att ni ska slippa sitta här i en halvtimme delar jag upp det lite. Mer virtuellt resande, helt enkelt!

Jag förde en ganska noggrann resedagbok under den här resan, och det är så kul att titta tillbaka och läsa den! Såhär skrev jag om morgonen:

10.30 i solstol halvt i solen
När jag gick upp frågade Eric om jag ville ha färskpressad apelsinjuice till frukost. Ja tack gärna, sa jag och hämtade kameran.

Så jag fick färskpressad juice till frukost, och drack den till det godaste hårda bröd jag ätit, med jordgubbssylt på och nån sorts vitmögelost. Och så en grekisk yoghurt med lite till sylt, och en nektarin. Solen hade redan börjat värma, trots att klockan nog var runt 9. Jättehärligt, och gräset var sådär morgondaggigt.

Det blev dags för dagens utflykt! Här en bild på landskapet tagen från bilfönstret. Från Larrey till Flavigny, dit vi skulle, tar det ungefär en timme med bil. Och det är verkligen värt resan! Jag menar – titta på landskapet! Magi. Flavigny är för övrigt en liten medeltidsby som ligger allra högst upp på en kulle. Eller ett mindre berg? Högre upp än man tror när man åker upp i alla fall! I dagboken skrev jag såhär:

I telefonen på väg till Flavigny skrev jag såhär:
”Vi åker bil till någonstans jag inte vet var det är, och stundtals åker vi genom vad som känns som en grön tunnel av skog. På håll ser jag ett ensamt träd mitt i en åker på en kulle. Med endast himlen som bakgrund och böljande säd som skiftar färg i vinden. Rapsfälten blommar här, och då och då är det gult på båda sidor vägen. Ibland när fälten skiftar i gult är det smörblommor i full blom. Vackert.”

Poängen med vår utflykt var detta! En konstutställning med manipulerade fotografier som stack ut eller stack fram lite här och var i stan. Som den här gubben som såg ut att titta ut från sitt fönster! Under varje foto fanns också en liten dikt, men eftersom det mest var på franska och jag ändå hade fullt upp med alla vackra hus så har jag inte dokumenterat en enda i varken bild eller text.

Titta så många vackra hus!! Jag blev alldeles till mig, och hamnade ofta långt bakom alla andra. Jag minns att jag tyckte det var lite jobbigt då att alla gick på, men såhär i efterhand minns jag ändå mest de fina känslorna. Som ALLA VACKRA HUS. Älskar vackra hus.

Längs med åtminstone en bit av staden/byn/samhället finns gångar med utsikt över fälten nedanför. I telefonen har jag någon bild på själva utsikten, men med kameran är detta det närmsta jag kommer. Men vi snackar några hundra meter stup till höger om den här muren. Eller det var kanske en trädgård just här nedanför, men ett par hundra meter stup på ett par ställen!

Om ni nu vill fantasiresa lite extra och föreställa er hur det är att gå omkring i Flavigny, så ska jag måla upp det lite:

Det är runt 26 grader varmt och strålande solsken, svetten samlas i pannan och på ryggen, och låren har börjat klibba rätt rejält. Fötterna känns som stenar och vaderna värker lite efter att ha gått en timme på backiga smågator. Det gassar på och det är knappt att det är svalt ens i skuggan. Det doftar här och var av syrén som står i blom i nästan varje trädgård. Och på krönet ut mot utsikten blåser det svaga vindar som ruskar i gräset. Husen runt omkring har stenväggar allihop, och på fönstren sitter luckor i målat trä. Mest i vackra pastellfärger, men en och annan jordig ton syns också. På varje trapp och fönsterbleck står små krukväxter, sånt som knappt kan stå ute på sommaren i Sverige. Klimatet är verkligen helt annorlunda, och arkitekturen så mycket äldre.

Och sen! Sen kom det bästa med hela byn. När jag till slut kopplade ihop den med något från min barndom.

För vi kom fram till ett litet torg, i jakten på lunch, och där stod den här bilen. Gullig! Tänkte jag, och tog lite bilder medan de andra fortsatte in på…

Les Anis de Flavigny! Som gör mitt bästa barndomsgodis!? Som alltid såldes på Varbergs fästning, och som både pappa och farmor brukade köpa en ask av när vi var där. Åh, jag blev helt till mig. Ingen annan fattade grejen riktigt, mer än att det var gott. Men vilka minnen det drog fram.

Dessutom hade de ett stort bord i ett rum där man kunde smaka alla sorterna! Eller nästan alla, de flesta fanns. Min favorit är för alltid citron-smaken, och jag har fortfarande kvar en halv ask som jag sakta men säkert äter lite av då och då.

I de bakre rummen fanns dessutom ett litet museum! Allt var på franska dock, så jag tittade bara runt lite. Köpte med mig en ask citrongodisar och så var det dags att åka vidare. Ångrar så bittert att jag inte köpte fler askar, men där och då trodde jag inte att man fick ta med sig ätbara saker tillbaka på flyget… Såpass resvan är jag, ja. Men vi hittade faktiskt på flygplatsen sen och köpte med en extra ask till mig och en med rossmak till farmor.

Och det var Flavigny! Vill så gärna åka tillbaka igen bara för att utforska alla små gator och såklart köpa mer godis. Åh, det är så gott! <3

Härifrån fortsatte vi vidare för lunch i en annan stad, men det får bli i nästa inlägg…! Hoppas att ni tyckte det var fint att få resa lite virtuellt med mig. Och så hoppas jag att jag snart får åka tillbaka till Frankrike och att allt det här lägger sig fort. Även om jag tvivlar på att så är fallet.