För ett par helger sen bestämde jag att vi skulle cykla till Alnarp. Vilket egentligen är ganska korkat, eftersom jag inte har cyklat på minst ett halvår, och absolut inte har cyklat mer än några kilometer enkel väg, än mindre de 1,2 milen som det är till Alnarp. Men sagt och gjort, cyklade till Alnarp gjorde vi i alla fall! Eller ja, jag erkänner, vi gick en liten bit när vi behövde hitta lite noggrannare, men vi cyklade nästan hela vägen dit!

Med oss hade vi lunchmackor, saft och vatten, och vi kom fram lagom till lunch. Perfekt planerat, med andra ord (hehe). Vi satte oss på en ledig bänk som hade ett litet tillhörande bord, precis i ett halvsoligt hörn av deras samling av blommande växter. En av våra favoritdelar, för det är så kul att gå omkring och drömma om sin framtida trädgård.

Sen tog vi en promenad runt odlingarna, och Eric stannade till under deras pipranka, som är det Eric allra mest ser fram emot att få ha i en trädgård. Han har faktiskt två inomhus nu, men de har haft lite svårt att ta sig igen efter att de fick trips förra året, så det är inte säkert att de kommer följa med oss i en framtida flytt (fast det hade varit kul och är någonstans ändå målet).

Bland odlingarna finns en massa kul, även om det såklart är mer på sommaren, och just när vi var där blommade backsipporna! De är så häftiga, och jag hade ingen aning om att de förutom den här lila varianten, också finns i vitt och en mörkt rosa nyans! Väldigt fascinerande, och åtminstone i Halland är den också väldigt ovanlig. Fint att få se att den också finns som planta på Alnarp.

Något annat jag inte visste fanns var de här häftiga sipporna! Balkansippa heter de, och de blå är ett solklart tillägg till listan över växter som ska få finnas i den framtida trädgården. Superfina, verkligen.

Och så blommade magnolian också. Men den stod i trädparken, där det finns en massa sorters träd så man kan se hur de ser ut och vad de heter och sånt. Garanterat mycket för skolan, men jätteroligt att titta på för framtiden också.

Vi luktade lite på magnolian, och sen gick vi vidare. För vårt egentliga mål med den här cykelturen var, förutom att få motion och en utflykt till ett favoritställe, att försöka hitta lite ramslök! Jag har bara fått veta att den växer där, och sett bilder på de små haven av ramslök som växer i skogarna, men hade liksom inte riktigt koll på var i den enorma parken de fanns.

Men vi promenerade ut från trädparken och vidare ut på cykelbanan som sträcker sig genom hela området, och vidare mot den riktiga skogen. Som jag saknar den typen av miljöer i Malmö, alltså. Och nej, det finns faktiskt inte någon park som känns som riktig skog, även om Bulltoftaparken kanske kommer närmst.

Men även här blommade det träd! Jag vet faktiskt inte vad det här är, något äpple kanske? Körsbär? Jag vet inte. Men blommorna var fina, så självklart fastnade de på bild.

Och vitsipporna blommade också! Massor, mängder, överallt mellan träden var de. Som en matta som ibland avbröts av små vita prickar. Mycket effektfullt och precis vad jag behövde för att verkligen känna riktiga vårkänslor.

Och så hittade vi den! Ramslöken! Fast bara lite grann, så vi plockade lite och gick vidare i jakt på mer.

Och jo, minsann! Där en bit bort fanns den, ramslöken deluxe. Som ett litet hav bland träden. Så vi fyllde vår SIA-glassbunke och kände oss nöjda med vårt lilla fynd. Sen var det dock dags att bege sig hemåt innan klockan blev för mycket, så vi promenerade mot cyklarna igen.

Och där fanns körsbärsträden! De magiska! Såna som blommar med fina små klockade blommor, min absoluta favorit ändå. Så såklart stannade vi där en kort stund, och sen var det faktiskt dags att ta sig hemåt igen.

Så vi cyklade mödosamt hem, jag med ont i rumpan och trött i benen (och i gick faktiskt en ganska bra bit i omgångar), och Erics som cyklar över en mil varje dag när han ska till och från jobbet tog sig fram betydligt bättre, haha. Men det var en fin utflykt och en bra utmaning! Och inte hade jag så mycket träningsvärk efteråt som jag trodde att jag skulle ha heller. Bara ont i rumpan.